"För att förbättra förhandlings- och krigsläget gjordes det en plan med en expeditionskår som skulle landsättas norr om de ryska styrkorna i Västerbotten. Expeditionskåren, med Wachtmeister som befälhavare, samlades vid Gräddö norr Stockholm där man gick ombord på fartyg som skulle ta dem till Ratan. Man hade lyckats hålla operationen hemlig för ryssarna vilket gjorde att de ryska trupperna i Ratan blev överrumplade när flottan dök upp på morgonen den 18 augusti 1809. Ryssarna drog sig tillbaka direkt vilket gjorde att landsättningen gick helt enligt planerna och senare på dagen var hela armén i land.

På förmiddagen den 18 augusti 1809 gjorde expeditionskåren halt i Sävar. Wachtmeister hade då fått uppgift om att de ryska trupperna under ledning av Kamenskij redan befann sig i Umeå med sin armé och att stora ryska styrkor fanns i Täfteå. Uppgifter som sedan kom att visa sig falska. Man slog läger vid Sävar by samt ute på slätten på åns östra sida, medan generalstaben inkvarterades på bruksherrgården som låg invid sågen (numera flyttad till museiområdet i Umeå).

De svenska styrkorna stannade i Sävar över natten till den 19/8 för att avvakta nya order. Under tiden hade Kamenskij när han blev varse expeditionskårens landstigning i Ratan avbrutit sina anfallsplaner mot Wredes arme vid Öre älv. Istället marscherade han i ilfart tillbaka mot Umeå.

Slaget tar sin början
Efter fem mils ilmarsch nådde Kamenskijs hungriga och utmattade trupper Täfteå dit också ryska styrkor från Umeå samlades under natten. Kamenskij som insåg faran att bli fångad mellan de två svenska arméerna var tvungen att handla fort innan Wredes styrkor gick till anfall söderifrån. Denna farhåga visade sig senare obefogad då Wredes styrkor anlände till Umeå flera dagar senare. Klockan 06.00 hade Kamenskij gjort upp sina anfallsplaner och trupperna bröt upp från Täfteå. Med sina ca 5500 man gick han till anfall mot de svenska styrkorna på ca 4600 man som var i Sävar. Kl. 06.30 avlossades de första skotten och slaget vid Sävar tog sin början.

På eftermiddagen beordrade Wachmeister om reträtt tillbaka mot Djäkneboda längs kustlandsvägen. Wachtmeister ansåg att hans ställning i Sävar by var ohållbar och därav reträtten. Ryssarna var för utmattade för att följa efter de svenska styrkorna och valde att slå läger i Sävar.

Slaget i Sävar var avgjort och hade krävt ca 1000 stupade, 2000 sårade, tillfångatagna eller saknade bägge sidor hopräknade. De svenska styrkorna gick tillbaka till Djäkneboda för att besätta det naturliga pass som omgärdade kustlandsvägen här med en sjö på ena sidan och träsk på den andra. Puke hade låtit manskap från flottan släpa fram kanoner samt bygga befästningar runt passet medan de svenska styrkorna slogs inne i Sävar.

Kamenskij hade låtit sina trupper vila i Sävar natten efter slaget men den 20:e ställde han upp dem för att fortsätta efter de bortmarscherande svenska styrkorna. Han hade av sina spejare fått reda på att svenskarna även av någon underlig anledning övergett ställningarna i Djäkneboda och dragit sig tillbaka mot Ratan. Därmed hade hans väg norrut öppnats undan den svenska fällan. Efter strider i Ratan drog Kamenskij vidare upp mot Piteå med sina trupper."

Kamenskij